Erik Gustavsson, denna fantastiska person, har gått ur tiden. Han var outtröttlig i sina engagemang i idrotten, i politiken och i sitt yrke som båtbyggare, där han, tillsammans med sin far och sina bröder Gunnar och John, har gjort sig kända utanför Sveriges gränser.

   Jag lärde känna Erik redan som tioåring 1952. Han hjälpte oss ungdomar att anordna en skidtävling, för att avlägga prov för skidlöparmärket. Själv hade han inte möjlighet att övervaka tävlingen, men han såg till att andra var funktionärer.  För en tioåring var det stort att vara med i en tävling, och Erik såg till att resultatet av arrangemanget kom in i tidningen. Det kändes betydelsefullt.

   Terräng-OM 1952 arrangerades i Stala. Jag deltog och fick åka med Erik, tillsammans med äldre Brattås-löpare. De pratade taktik, konkurrenter, hur banan såg ut osv. Erik var kanske inte en bra tränare, men en enastående taktiker. Jag blev femma i tävlingen och Erik sa efteråt att "det var bra, men du borde lagt dig till vänster innan upploppet, då kunde du blivit trea!"

   Genom åren har Erik alltid funnits pådrivande, idérik, vänfast och med en räv bakom örat, men på ett vänligt sätt.

   För unga idrottare i Brattås CK under senare delen av 1900-talet var han  "Blixten". Han såg till att information om arrangemang och resultat kom in i tidningen, och vem blev inte bländad av att se sitt namn eller foto där?

  Eriks engagemang inom politiken började tidigt och han var en av de yngsta ledamöterna i kommunfullmäktige. Han var liberal och han har betytt en hel del för Orust och utvecklingen av vårt område.

   Jag saknar Erik och jag vet att många andra gör det samma, denna sanna idrottsälskare, skribent och hedersman.

 

                 Folke Ericson, BCK-are sedan barnsben